Det är ett himla tjat om klockor. Om Apples förmodade klocka och Samsungs planerade klocka och Pebble-klockan och nu även en Googleklocka.
Innan ens Apple presenterat någon klocka säger folk runtomkring mig att de vill ha den. Varför skriver du inte om Apples iWatch, frågar de.
Hallå, säger jag. Vad är det ni vill ha? Det finns ingen Apples iWatch. När den kommer ska jag skriva om den.
Det finns ju smarta klockor redan. Som Sonys Smartwatch på bilden. Den kan köpas för 790 kronor från Katshing, bara att beställa. Den kopplas till androidmobilen och det finns appar till den och …
Nej, den verkar det inte vara rusning efter.
Jag vill inte ha den. Jag har slutat med klocka. Och jag har inget behov av att få mina twittermedddelanden levererade på handleden.
Jag har testat bluetoothklockor förut. Jag har inte tyckt om dem.
Om klockan ersätter mobilen helt skulle det kunna vara praktiskt. Men det förutsätter att röststyrningen funkar helt och fullt och det gör den inte, och speciellt inte på svenska. Och nej, jag tänker ändå inte sitta och prata med en klocka så alla hör på spårvagnen när jag vill svara på ett facebookmeddelande.
Om Apple gör en klocka så är det säkert en snygg klocka. Men är det en revolutionerande klocka? Det tror jag inte. Om Google gör en klocka som vi kan googla med och där annonsörer kan betala för att synas på min handled – det blir intressant om och när den kommer.
Samsungs klocka blir säkert fin, med jättemånga finesser och troligen gjord för väldigt stora handleder.
Jag kommer inte att vilja ha den heller.
Men ni som ser fram emot den. Hallå – spana in smartklockan från Sony. Den finns att köpa nu, så varför inte slå till? Om ni nu verkligen vill ha en smart klocka.
Det tror jag inte egentligen att ni vill. Ni vill bara ha något nytt, ni börjar tröttna på mobiltelefoner som ser likadana ut och har samma funktioner allihop.
Därför längtar ni efter klockor och uppkopplade glasögon.
Sen när de väl kommer vill ni ha något annat.